Att göra en pappskalle.

Idag gjorde jag en pappskalle. Då behövde jag tidningspapper, tom toalettrulle, maskeringstejp, tapetklister och silkespapper.

 

Det var lätt att knöla ihop pappret och forma till en boll med en liten hals som jag använde för att lättare kunna trä ner skallen i toarullen. Maskeringstejpen hjälpte mig att fästa huvudet och en bit äggkartong fick bli en näsa. Det blev ingen näsa, mer en näbb. Därför blev min skalle en fågel.

Jag blev väldigt nöjd med fågelns form på huvudet och näbb.

Det var enkelt och lätt att göra denna delen av huvudet. Äggkartong till näbb var lättare tyckte jag än att forma till en näsa av kartong. Som jag ser det är det svårare för mina ganska unga barn att klippa och tejpa en näsa. Äggkartongen var liksom redan färdig. 

Nu var det dags för silkespapper och tapetklister. Härlig känsla och att se färg och form växa fram. Det tröttnar jag aldrig på.

Jag gjorde flera lager med silkespapper. Det går inte att kladda för länge på ett ställe för då grusar sig gärna silkespappret. Hela figuren mjuknade och det blev svårare att arbeta med den efter en längre tid med vått tapetklister. Huvudet fick därför lite svårt att stå upp. Så en ide´ för stöd för skallen behövs. Kanske en sådan ställning som används för handdockor. 

Jag tycker att denna uppgift var jättekul och jag kommer absolut att använda den i barngrupp när tillfälle bjuds. 

Halva huvuden. Lera och pappersmask.

Tyvärr finns det inga bilder på inlägget. Det foton jag tog på process och produkt i Linköping är inte på mina arbeten. Därför vill jag inte lägga ut dem på bloggen.


Vi fick en bit lera som vi formade till ett huvud med valfritt uttryck. Jag tycker att det var en liten knölig uppgift. Var sitter näsan nu igen? Hur stora ögon har ett ansikte. Nödlösningen att skapa ett fantasiansikte plockades fram igen. Men efter lite knåpande tyckte jag att ansiktet fick duga.
Här skulle en bild passat fint.

När huvudet var klart och vi lagt plastfolio ovanpå. Var det dags att limma ihop tidningspapper och tapetklister efter huvudets form. Det skulle vara minst fem lager. Det är härligt att kladda med klistret. Jag valde ganska långa remsor och hade innan jag startade rivit upp mycket papper till lagom bitar. Formen på leraansiktet förvandlades med tidningsremsorna och blev slätare och mindre "djupt". Det var inte jobbigt att göra minst 5 lager papper så jag gjorde lite fler lager.
Sedan kom slutklämmen med silkespapper. Fint resultat med så lite medel.

Jag är väldigt nyfiken på hur mitt arbete ser ut nu när jag ser det igen i November. Undrar om vi skall måla våra lerhuvuden eller om de skall vara naturella. Kanske skröjbrännas?

"Under-bordet"-övning med uppföljning.

En klump lera till alla som vi gömmer under bordet. Utan att titta drar vi ut armar , ben och skapar en figur. Av figurerna vi skapat samlar vi en grupp och tillsammans hittar vi på en händelse.
Dessa skall målas med tapetlim och sedan med täckande vattenfärg-tempera.

Leran är mjuk och härlig. Det är roligt och kravlöst att inte titta när vi formar figurerna. Det blir lite mysigt fnitter och fantasin drar iväg. I mitt huvud har jag en ide´om vad min lerklump skall bli. Jag upplever att jag vet vad jag formar och hur min produkt ser ut.
Resultatet som visar sig är något annorlunda. Nya glada skratt och prat om varandras figurer.

Fyra björnar i grupp.

Det var roligt och skrattigt att hitta på en händelse till våra figurer. Vi fick ändra lite på originalen för att bättre passa in i berättelsen. Jag tycker att vi gjorde en fin liten grupp och en trevlig berättelse om björnarna.

När vi träffas i Linköping i november tror jag att vi målar våra björnar med tapetlim och täckande vattenfärg. Det ser jag fram emot för då kan jag lära mig en ny teknik att använda lera utan att skröjbränna.