Självporträtt, mosaik.

Puckar-temperablock

Riva, riva och riva...

För att kunna starta mitt självporträtt måste jag först måla papper som sedan fick ligga och torka några dagar för att jag skulle kunna riva dem i lagom bitar.




När dessa förberedelser var gjorda startade arbetet med att göra bilden.

Först funderade jag en stund. Kollade lite i spegeln.

Kan bitarna ligga så här?

Är det bättre med blå näsa?

Vilka färger kan passa? Hur stora bitar? Gjorde lite tester och bestämde sedan hur jag skulle börja.

Fram med tapetklister. Rikligt skall det vara så att bitarna fastar.

Försiktig början.

Ansiktet börjar ta form.

Här är något på gång.

Det här var svårt men roligt sätt att tänka. Först var kuberna ganska stora. Det var lite jobbigt att riva.
Men det märkte jag snart att kuberna måste bli mindre. Det blev vackert och fint att riva dem till långa linjer, små prickar eller stora bitar för att skapa skuggor eller djup.

Färdigt självporträtt i pappersmosaik.

Jag jobbade länge med min bild. Det var svårt med ögonen. Hur ser mina ögon ut, hur gör jag dem?
De blev inte särskilt lika mina ögon med samtidigt fick de lite liv.
Tyvärr valde jag fel bakgrundsfärg. Jag tycker att mitt ansikte försvann. Det blev en dyster bild. Tror att bilden hade blivit finare med en ljusare bakgrund.
Håret och munnen blev mera likt mig tycker jag. Fast halsen...brottare..?