Inlevelseanalys av nyhetsbild.

Det är dag och det kommer ett lätt regn. Kläderna blir bara lite fuktiga och det känns nästan onödigt att använda paraply. Vi är på ett ställe med gatsten och tvåvåningshus. Det är en trevlig plats som är ren och välstädad. Husen verkar nya. Jag tycker att det är tidig höst. Trädet har fortfarande löv men de är inte många. Det känns som en lugn och varm dag trots att det regnar.
Jag möter en grupp med människor i övre medelåldern som vill komma fram på trottoaren. Flera använder vitkäpp så jag förstår att de är synskadade. De går tätt ihop och ser ner mot gatan. Flera går två och två tillsammans. Jag tror att de är på väg någonstans allihop. Kanske för att äta lunch. Den kvinnan som saknar käpp verkar yngre än de andra och rör sig målmedvetet. Jag tror att hon är mest hungrig.

Skapa skålar med lera.

Barnen har längtat och idag var det dags att göra lera. Vår klass är 27st. barn som är 6-8 år gamla. De barn som är 7-8 år har arbetat med lera i bildundervisningen 2-4 ggr. Så deras förkunskaper har jag god kännedom om. Årets nybörjare vet jag inte ännu vad de kan.
Idag skulle barnens uppgift vara att göra en skål med ringmetoden och visa att de kan använda slickers.

Att fästa med slickers är viktigt.

Jag började lektionen med att visa tekniken ringmetod noggrant. Visade hur man fäster lersträngar med slickers. Mina strängar var tjocka och jag visade med tydliga rörelser hur man skall fästa med verktyget efter att ha klistrat med slickers.

Metodiskt arbetade jag upp formen och avslutade med lite ideér för de barnen som vill dekorera sin skål.

Jag är inte rädd för att barnen skall göra samma som mig. Barnen gör likadant men ändå på sitt sätt och i sin komposition. Däremot sparar jag inte mitt arbete så barnen har bara sitt minne kvar att härma ifrån.

                                                                                                                                                                                                                                                               

                                                                                                                                                                         

     
                                     

Här kan ni se mitt förslag på dekoration.                                                                            







                                                                                                                                                                                                                        


Barnen startade med att göra en botten. Ovanpå den fästa lersträngar med slickers och verktyg.

Här syns de fina lersträngarna och arbetet med att fästa.

Min genomgång av tekniken blev bra och de flesta barn hade förstått grunderna. Min erfarenhet med att arbeta med lera i barngrupp är att ovana barn gärna plottrar i leran. Så var det idag också. Jag ser det som en osäkerhet med materialet men jag vet att det försvinner efter hand.

Hmm, tunna strängar och mycket vatten. Hoppas att den inte rasar.

Det är svårt att behålla formen på skålen. Den liksom växer.

Flera av de yngsta barnen visade att de hade goda kunskaper om att arbeta med lera. Men som alltid är det barn i gruppen som drabbas av skaparekramp. Ofta är det samma barn och därför är jag och min kollega noggranna med att sitta ner vid dessa barn en stund så att de får hjälp att komma igång. Vi har ett långt samarbete i arbetslaget vilket gör att det fungerar enkelt.
Min uppfattning är att lektionen blev bra och att barnen lämnade sina produkter med en känsla av att vara nöjda och förväntans fulla till nästa steg i processen.  

De skålarna som bilderna visar nu kommer jag att särskilt följa genom processen torkning, bränning i ugn och färgläggning.

Det saknas slickers emellan strängarna. Kommer den att hålla?

På denna skålen finns många små detaljer.Sitter de kvar hela processen?

Vacker skål med många utsmyckningar. Kolla rosen.

En fin mugg med ett vackert öra som jag hoppas håller.

Skålen är nätt och liten med vackra rosor som dekoration.

Mina planer för nästa lektion med lera är att titta på våra brända skålar och kolla om allt är helt. Se om någon minns vad ringmetod är och vad man använder slickers till. Barnen skall få måla sina skålar och vi använder Readycrom.

Carinas bildgrammatik.

Jag letade fram min bildgrammatik som jag ritat i Linköping. Jag valde vågor som sorg, havet som natur och huset som figur/byggnad.

Funderade en stund på hur jag skulle bygga upp bilden. Vart skulle bilderna vara och vad betydde de för mig?

Kände att jag skulle vilja måla med akvarell färgpennor. Men blyerts fick det bli.

Placerade huset i mitten av horisonten. Huset skulle vara tryggheten och värmen. Det skulle komma ljussken ur fönstren. Huset skulle ligga på en liten ö i det stora havet av sorgens vågor. Vågorna skulle bölja lugnt fram med ljusa toppar och mörkare dalar.

Att måla ur minnet är inte lätt. 

Hur ser vågor ut? Här är inte ljuset rätt. Skuggorna?

För att kunna smita ifrån att bilden inte blev så verklighets trogen bestämde jag mig för att den fick bli naiv. Då skulle ingen förstå att jag inte kan rita vågor. Smart..!

Jag har mycket arbete kvar att göra på bilden innan den kan ses som färdig. Problem som måste lösas är många. Hur faller ljuset? Solen ger en ljus horisont, vågorna längst fram borde vara mörkare. Huset och ön borde ligga i skugga ifrån solen men samtidigt ljusare är vågorna så att de inte försvinner i havet. Lite kvar att lösa. Men väljer att avsluta nu. Kanske ser ni den färdig i Linköping. 

Den som väntar på något gott...

Teckna av ett kranium.

Vi hade fått träna på att rita kranium på skolan i Linköping. Så jag visste att det skulle bli lite knössligt. Därför övade jag på många skiss papper.

Drog streck på skolans papper och försökte föra över. Jag har vikt pappret för att underlätta överföringen. 

Här har jag först ritat själv med svart krita. Sedan har jag kalkerat ovanpå med röd för att kunna se bättre.

.

Bara kalkerat. Stärkte självkänslan innan jag började med den riktiga bilden

Det var nervöst att rita för jag visste att sudda går inte. Jag var koncentrerad och såg streck och avstånd i mitt inre när jag ritade konturer och form.

Tycker att skallen är ganska bra men är lite långsmal.

Jag ritade på med min krita och kände att det var en rolig uppgift. Att tänka baklänges med skuggor var intressant. Efter en stund kom jag på att jag kunde sudda med svart krita. Vilken upptäckt. Jippiiii. 

Jag tycker att mitt kranium blev sådär. Men jag blir glad blir glad när jag ser honom för han har fått hår och ser ganska tokig ut. Men snäll. Han skall ha ett namn.

Det får bli STURE.

Mitt namn är Sture Skalle.

Teckna din hand som i sko övningen.

Min hand utan att titta.


Jag bestämde mig för att ge mig själv 10 min. för att teckna handen utan att titta. Efter 5 min. kände jag mig färdig. Det var svårt att rita när jag inte såg och inte särskilt roligt heller. 

 För att begränsa mig själv satte jag klockan på 10 min. Suddgummi ville jag inte använda. Tankarna gick fram och tillbaka, hur ser handen ut? Minns att handen har knölar på lederna Det var svårt att minnas hur tummen sitter. Handled och arm, hur sitter de ihop? Skuggor? Mina bristande kunskaper om hur en hand ser ut blir tydliga. Det kommer att bli mycket lättare när jag kan se handen..!

Här ser min hand som jag försöker avbilda.

Handen börjar ta form.

Här ritar jag hjälplinjer.

Slut för idag.



Så började jag med den roliga uppgiften att rita min hand. Jag var full av lust och tillförsikt . Satte klockan på 10 min. Oj svårt att dra linjer.  Hur går de?. Jag försvann in i den svåra konsten att avbilda en hand. Tog fram suddgummi och hoppades att det skulle hjälpa mig. När jag ritat, suddat och dragit linjer i två timmar bestämde jag mig för att lägga undan. Kanske fortsätter jag en annan dag men nu är jag mest trött.
Det var inte lättare att rita när jag kunde se handen...

P.S Jag har inte skadat min handled, det bara ser ut så. D.S.