Jag letade fram min bildgrammatik som jag ritat i Linköping. Jag valde vågor som sorg, havet som natur och huset som figur/byggnad.
Funderade en stund på hur jag skulle bygga upp bilden. Vart skulle bilderna vara och vad betydde de för mig?
Kände att jag skulle vilja måla med akvarell färgpennor. Men blyerts fick det bli.
Placerade huset i mitten av horisonten. Huset skulle vara tryggheten och värmen. Det skulle komma ljussken ur fönstren. Huset skulle ligga på en liten ö i det stora havet av sorgens vågor. Vågorna skulle bölja lugnt fram med ljusa toppar och mörkare dalar.
Att måla ur minnet är inte lätt.
Hur ser vågor ut? Här är inte ljuset rätt. Skuggorna?
För att kunna smita ifrån att bilden inte blev så verklighets trogen bestämde jag mig för att den fick bli naiv. Då skulle ingen förstå att jag inte kan rita vågor. Smart..!
Jag har mycket arbete kvar att göra på bilden innan den kan ses som färdig. Problem som måste lösas är många. Hur faller ljuset? Solen ger en ljus horisont, vågorna längst fram borde vara mörkare. Huset och ön borde ligga i skugga ifrån solen men samtidigt ljusare är vågorna så att de inte försvinner i havet. Lite kvar att lösa. Men väljer att avsluta nu. Kanske ser ni den färdig i Linköping.
Den som väntar på något gott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar